emmaauselius.blogg.se

Vad har jag nu hittat på i sex dagar? Några Lion Walks, Day Encounter, Overnight Horse Safari, Drop-In Center och massa mer. 

Day Encountern var rolig i början för det första de gjorde när the W's kom utanför stängslet va att börja jaga impalas. Men det kändes mer som en Lion Walk fast vi körde efter dem istället. Målet är att de ska fånga något djur. Men när de försöker sig på giraffer så förstår man att de inte är de smartaste lejonen ;)

Fick även möjligheten att träffa de nyaste lejonungarna som föddes för 4 veckor och 4 dagar sedan. Det va egentligen inte meningen att träffa dem men vi skulle fixa en ramp till några lejon men de var redan fixade så vi fick bära in en ramp till the A's. Det är 3 hanar och 1 hona. Vad dem heter är dock fortfarande oklart. 

I fredags-lördag gjorde vi en övernattning i bushen. Först tog vi hästarna på en tur med lite simning och avramlingar. Sen red vi tillbaka till lägret och bytte om och sedan ut igen i bushen med hästarna till ett ställe där vi skulle sova. Så vi sov på hö runt en eld vilket va mysigt. I någon timme låg vi och kollade på stjärnorna. Vi trodde att vi såg vita fåglar som flög förbi men det va tydligen stjärnfall. Men i alla fall så va det skitroligt! Supergod mat med amazing efterrätt som man kunde dö för! 

I lördags så va vi inne i stan och hälsade på 29 killar som bor tillsammans som är föräldralösa. Samma kväll så skulle det va en stor fest inne i stan medfyrverkerier men dessa pojkar hade inte tillräckligt med pengar. Så vi volontärer samlade ihop 200 USD tillsammans så att dessa killar kunde få se fyrverkerier för första gången i deras liv. Och när de fick reda på att de kunde åka in brast de ut i tårar och kom och kramade oss. Det va inte många av oss volontärer som kunde hålla tillbaka tårarna när man ser pojkarnas glädje. 

Så efter den dagen bestämde jag mig för att åka till Drop-In center där gatubarn kommer varje vardag för att få frukost och lunch. Många av dessa barn lever ett kriminellt liv eller är prostituerade. Det va väldigt svårt att se. Och lämnar man telefonen till ett utav barnen få man vara beredd på ett antal selfies. Hade jag kunnat hade jag stannat här nere i ett par veckor till men då med dessa barnen istället för lejonen. 

I söndags och måndags lämnade de flesta av mina närmaste vänner här nere oss. Och det va länge sen jag grät sådär mycket. Det får mig bara att undra hur mycket kommer inte jag gråta när jag lämnar detta stället om 4 dagar?! Men jag och Choi har bestämt att vi ska gråta tillsammans och äta choklad på bilresan till flygplatsen. Så förhoppningsvis hjälper det ;)

Visst vill jag hem och träffa alla vänner och min familj men att lämna detta stället och detta livet kommer vara bland det svåraste jag någonsin ha gjort. Och jag längtar absolut inte till söndag. Chauffören lär ju få dra mig in i bilen för jag tänker inte släppa Malou, Hannah, Mark, Oy, Marline, Eva, Sheron mm. 

Det är några saker jag längtar efter som finns hemma i Sverige. Kall svensk mjölk, tacos, min egna mjuka säng, en dusch som inte helt plötsligt inte har något varmvatten kvar och den svenska sommaren med dunder och brak. Självklart mina vänner och min familj också ;)

But I'm home soon! See ya<3